Åker med Grisslan från Långnäs, där finns ingen riktig passagerarsalong och lastbilen är som en schweizerost och tillverkad av papiermache (kanske).
Just precis när jag skulle frysa ihjäl såg jag att vi lade till i hamn, men på ett ställe jag aldrig sett förr. Hade jag haft en turlista med mej hade jag raskt kunnat kolla upp var det var men det hade jag inte. Det blev till att skicka sms till far (som kan alla ortsnamn på hela åland utom på Brändö) och efter ett tiotal sms fick han skrivkramp och ringde upp (synd för han skrev snackö istället för snäckö, oerhört kul om man håller på att frysa ihjäl) det visade sej vara Bergö med 99% säkerhet. Hade jag bara sett en lycklig ko hade det vart 100%, men den satt väl inne framför brasan med en god bok kan jag tro. Bergö hör till Vårdö och gör skäl för sitt namn.
Nå detta räddade mej från en säker död och när jag skulle till Seglinge efter ca:1 timmes jobb hade jag fortfarande så kallt om fötterna att det gjorde ont när jag hoppade ur lastbilen. På Seglinge kom kroppsvärmen tillbaka, men detta var till intetgjort när jag måste bärga två oljefat från Frida II (enklinge färjan) där det blåste isande orkaner. På Enklinge var jag i 2 timmar, varav 10minuter är arbete och lyckades för tjugonde gången somna lagom så jag vaknar med ett ryck av att färjan är i hamn utan att jag vet om den kommer eller går. En återkommande mardröm att bli fast på Enklinge.
Började förresten läsa den där boken som en annan bloggare rekommenderade, "Allt för min syster". Bra men fasligt ledsam (är på sidan 120 ca).
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar