Wish me luck!
torsdag 30 december 2010
25.3.2007 15:19:36 Far och jag
Igår när jag bytte blöja på lille o blev jag påmind om det igen, han försökte sträcka ner handen i blöjan vilket skulle leda till att han fick händerna fulla av fekalier. Jag sade "hördödu ditt fäben". Det finns förmodligen bara en annan person i världen som säger så och det är min far. Jag hade inte tänkt på det på länge, men jag har vetat om det i sex år. Jag är min far. Jag vet inte varför jag är det men jag vet när jag blev det. När jag vid 21års ålder flyttade hemifrån och skaffade barn var det som att vända på handen, jag gick ifrån att vara hans son till att vara honom. Varför vet jag som sagt inte, det är inget jag strävat efter, inte heller har jag på något vis försökt likna honom eller tänkt "så där skall jag också göra när jag blir gammal. Plötsligt blev jag bara förvandlad och allt jag gör och säger har han redan gjort och sagt. Det är sannerligen märkligt hur uppväxten kan färga en så fullständigt. Vissa saker är högst oförargliga som tillexempel att jag tittar i en framåtlutad ställning stödd mot låren samtidigt som jag stryker mej över ansiktet med hela handen i en slags funderande posé, andra saker är lite värre som att jag blir påtagligt irriterad av att någon inte förstår vad jag menar (vilket dom förmodligen inte kan rå för). Vid det här laget har jag nästan accepterat mitt öde och skall istället jobba på att framhäva hans goda sidor i mitt beteénde och kväsa de sämre.
Wish me luck!
Wish me luck!
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar