Har varit till Sottunga idag och med mej hade jag "Allt för min syster". Den handlar om en flicka som har någon sorts leukemi, alltså kommer hon att dö innan boken är slut, alltså kommer jag att sitta i min lastbil och storgråta! Det finns inget så hjärtnypande som barn som dör och det finns förmodligen ingen blödigare grovarbetare än undertecknad.
När jag var tonåring läste jag "Jurtjyrkogården" av Stephen King, jag hade då två småsyskon som var i samma ålder som två av bokens karaktärer varav en dog och den andre blev smått apatisk (i boken alltså, mina syskon har klarat sej bra även om den ena sitter på sitt rum och pratar med en undulat och den andre fryser fast med tungan i trappräcket titt som tätt (och det här var den längsta parentes jag någonsin skrivit)). Den boken läste jag aldrig klart.
Förra gången det inträffade var när jag läste "Simon och ekarna" av salig Marianne Fredriksson. När jag satt på färjan mellan Kumlinge och Enklinge dör Simons mamma i boken och då knackade färjkarlen på dörren och undrar om jag kan ta med två oljefat och jag svarar med rödsvullna ögon och sprucken stämma att "det går nog bra".
Nu var det alltså dags igen, men som tur var fick jag vara ifred med min stora sorg när modern tar farväl av sin dotter på dödsbädden.
Frågan är om inte böcker, likt skivor och cigaretter borde få varnings text på framsidan; "Parental advisory texten kan uppfattas stötande för blödiga personer" eller "Innehållet i denna bok kan få ditt hjärta att brista" alternativt "Överdriven konsumtion av denna bok kan allvarligt skada ditt inre välmående!"
Nu väntar jag bara på lite lugn och ro så ska jag smyga undan och läsa de sista 60 sidorna allt medan jag avverkar näsdukar i en takt som får en amerikansk tv-show värd att bli grön av avund.
Nästa bok jag läser blir nåt lättsamt, kanske nåt av Kafka.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar