torsdag 30 december 2010

19.1.2007 23:07:43 Sandman, liebe Sandman

Barnprogram är farliga saker, enligt undersökningar och/eller gemene man är det barnprogrammen som kan hjälpa eller stjälpa hela generationer.
70-talisterna i sverige blev tydligen förstörda av vilse i pannkakan och julkalendern är det program på svt som får mest anmälningar emot sej varje år!
Frågan är om inte just min generation ( sent 70- tidigt 80-tal) är den som klarade sej bäst. Om man bortser från 40- och 50- talisterna eftersom det tydligen bara sändes Hylands hörna på den tiden och kanske också 60-talisterna eftersom dom fick titta på när vietnameser bombades med napalm i svartvitt (vad skulle inte dom ha gett för lite Staffan Westerberg?), så har vi 70-, 80- och 90 talisterna kvar.
Barnprogrammen på 70-talen var informativa och handlade om allvarliga saker som hände i verkliga livet, dom hette saker som "när farfar dog" och liknande, dom visade förlossningar ur ett perspektiv jag själv aldrig skulle välja! Jag såg en snutt av det programmet med min fyra åriga dotter, hennes lockar raknade och hon pratade inte om nåt annat i en vecka (och John Blund som visade sej vara östtysk kommunistpropaganda!).
Efter det så påbörjades en snuttifiering av barnprogrammen vars pik jag tror vi upplever just nu. Det är blåa nallar och rosa troll vartän man ser ( med undantag av cartoon network som kan ge även den starkaste själ ADHD efter blott en kvart!). Bevisningen är lite oklar ännu, dagens program är sockersöta och visst mina barn är också sockersöta, men däremot känner jag massor av 30+ personer som varken är obehagliga eller deprimerande (fast dom kanske var ute och demonstrerade med sina föräldrar när bolibompa gick).

Mittemellan denna slående verklighet och alla rosa troll kom mina barnprogram, det var Staffan och Bengt, fem myror (som visserligen kom redan på 70-talet, men ingen tittade på rosa elefanter på den tiden!), kapten zoom, Teppas Fågelberg och jag vet inte allt. Samtliga snälla och trevliga typer som strävade efter att lära oss hur toalettens vattenlås fungerade.

 Problemet var väl att videon dök upp i våra hem, vore det inte för den hade samtliga i min generation blivit brandmän, poliser och toalettförsäljare. Jag och min bästis hade båda vhs. Han tittade på örnnästet på sin, Clintan sköt nazister åt höger och vänster och blodet sprutade. Själv tittade jag på sound of music! En klämkäck nunna som stämde upp i sång så fort tillfälle gavs. Tittar man nu på hårdfakta är det ganska enkelt. Enligt konstens alla regler så borde han sitta på kakkola med svåra emotionella störningar medan jag skulle vara...tja homosexuell? (fast även brandsläckande polis med många toaletter).
Märkligt nog är han snart färdigutbildad lärare och jag outbildad heterosexuell lastbils chaufför.
Visst är det konstigt att man misslyckas när man hade allt upplagt för sej?


Andras kommentarer

Världen går nog miste om en bra lärare om inte du tänker om. Lastbil kan du köra på fritiden tycker jag. (19.1.2007 23:54:27)
- mia@aland-islands.eu - 213.204.60.63
Ditt svar på kommentaren:

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar