Om man ger 100% på en träning är man bättre, men i och med att jag tillhör kategorin "snedsparkare och träben" (jag är båda) ökar chanserna att skada en lagkamrat avsevärt om jag ger järnet (vår lille kurd kommer ha svårt att gå imorgon, tihi) . Dels blir man så grymt förbannad om man gör sitt bästa och misslyckas. Alltså finns det helt klart fördelar med att ge ca:75%. Nackdelarna är tyvärr icke helt oansenliga, jag får sällan spela så mycket som jag skulle vilja eftersom tränaren tar ut laget på basis av hur man har varit på träningarna (ett moment 22), man får inte heller den där känslan av tillfredsställelse efter att ha tuffat på i tre kvarts fart i en och en halv timme.
Nå nu har jag gjort mitt bästa och har därför ont i ryggen, är trött på gränsen till utmattning och kan därför inte fungera normalt i familje situationer. Jag kan inte se på tv för då somnar jag omedelbart i soffan och jag kan inte göra så mycket annat heller för då kan jag kollapsa i en utmattad hög någonstans och kanske bli liggande i flera dar.
Förra året spelade vi i herr elvan, det betydde ca: fyra matcher på två dagar. Den första dagen efter kunde jag inte gå ner för källar trappan för jag hade så ont i knäna (toaletten är i källaren), detta innebar att jag fick kissa i alla tillgängliga blomkrukor. Andra dagen efter hade jag så ont i låren så jag inte kunde gå UPP för trappor! Jag sov i pannrummet den natten. Andra återkommande skador är främst såriga knän och höfter, när man gör en glidtackling gör man likadant varje gång och det innebär att jag hela somrarna och halva vintrarna för det första; knappt kan duscha för det svider så och för det andra inte kan ha byxor på mej mellen lördag och tisdag (jag är inget vidare sällskap de dagarna, luktar illa och är halv naken).
Det intressanta är att jag så gott som aldrig blivit så skadad att jag måste avbryta mitt i matchen (jag blev skjuten i huvudet en gång så jag svimmade och sparkade sönder foten så jag måste sys, men det var inte mitt beslut att åka till sjukhuset någon av gångerna), jag har sträckt lår och stukat tummar, har fått hårda bollar på näsan och varit i slagsmål, har fått dubbar i knät och blivit sparkad i huvudet, men aldrig stigit av planen i onödan!
När sen väl domaren blåst av matchen och jag stiger över de magiska linjerna är det en helt annan femma, strax är jag ett ynkligt vrak som behöver tyckas synd om och som haltar omkring i huset som en osalig ande i väntan på lite sympatier och tröst.
Nåväl nog om detta, nu måste jag lägga mej i ett liniment bad över natten.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar