20.2.2007 20:19:33 Helg i skärgården

Frid och lycka kära vänner. Nu har jag vart på en liten rekreationsresa till skärgården. Jag var och jobbade till Sottunga förra veckan och blev då väldigt sugen på att besöka Finnö som ligger blott ett stenkast därifrån (ett väldigt långt stenkast).
Jag lyckades fixa två dagar ledigt från jobbet och gav mej på lördag morgon iväg tillsammans med far, bror och lilla a. Första stoppet blev Husö där Gustaf Eriksson väntade (båten alltså, farbrorn borde vara död vid det här laget), sedan bar det av i rak sydostvästnord-lig riktning (en helgardering!) tills den gode morfar väntade på isen i sälsö trakten. Stiga av på isen och sen blev det femton minuters promenad till stranden där den lokala fyrhjulingstaxin stod parkerad, fem sju minuter över land och voila! En tvättäkta stuga, röd med vita knutar och allting (kanske aningen överdimensionerad med 3,40 i takhöjd men den får duga).

Sen var det utomhusaktiviteter för hela slanten, vi hämtade ved från otillgängliga ödemarker och åkte snowracer efter fyrhjuling. Det senare har jag blivit lite stor för verkar det, när jag tvingas sitta med knäna upp över öronen och inte får nån balans alls. Lilla a fick också åka men då tog vi det en smula lugnare (även om jag såg tillfälle att hämnas allt tjat tidiga lördagmornar).
Däremellan traskade vi på isen och åkte ner för alla backar vi hittade.

När man är ute i obygden är dagen verkligen slut när mörkret faller, inomhus finns nästan inget att göra och sjöluften gör att man börjar gäspa redan vid sjusnåret. Som tur är kommer man upp någorlunda i tid och det är riktigt trevligt att äta frukost allihopa (svåger med två barn anslöt på måndagen).

Tisdag var hemresans dag, men vi hann ändå ge oss ut en sväng för att elda lite ris, grilla lite korv och kasta in lillebror i enbuskarna. Hemresan var ännu mer dramatisk då temperaturen sjunkit med flera grader (runt 0 när vi kom och -7 när vi for hem) samt att det blåste en bitande (ostlig) vind. Jag kände mej som en polar expedition där jag gick hukad mot vinden med förfruset öra och kind, eller jag skulle ha gjort det om inte lilla a obekymrat hade tjoat och skuttat på kälken. Vi hoppade ombord på Gustaf Eriksson (båten etc...), men den här gången skulle vi borda färjan! Tallyho tänkte jag som sett Pirates of the carribien minst tre gånger. Nu blev det en ganska oblodig strid eftersom gudingen av någon anledning saknar kanoner och decksarna hade glömt svärden. Nåväl när decksarna var övermannade och bundna vid masten och jag hade kontroll över skutan styrde jag kosan mot långnäs och nu är jag hemma. 

Andras kommentarer

Det är farligt i skärgården, själv har man suttit hemma med undulaten. höhö. (20.2.2007 21:03:18)
frida - - 213.204.60.63
Ditt svar på kommentaren:
Jo, talgoxarna hälsar och undrar vart han blev av.