Det stora problemet är att jag kör en bil jag fått av pappa. Det är hans gamla 245a som jag fick när han köpte ny bil (en volvo 940 om nån undrar). Jag är naturligtvis väldigt tacksam över detta och jag behövde en bil när min gamla mitsubishi havererat. Problemet när man får en bil av en nära släkting är att man känner en viss skyldighet att köra den bilen i all evighet eller åtminstone tills personen som gett gåvan dör en naturlig död (funkar bättre om man får bilen av en 93årig farmor än en 55årig pappa). Till yttermeravisso är gubben far en volvofanatiker. När han körde mej till lekis hade han en volvo duett (som han sålde efter att ha kört genom ett vattenkärr och blivit våt om fötterna) sedan följde volvo 145 och volvo 245 först en röd och sen en grå. Volvo är alltså bilen med stort B. Volvo 245 är lika pålitlig som den är tråkig och även när man överträder hastighets begränsningarna gör man det med en gäspning. Nu står här alltså en mazda av -86ans årsmodell och flörtar med mej och jag vet inte om jag vågar köpa den. Hade min otroligt tråkiga bil funkat som den ska så hade jag utan tvekan behållit den och allt hade vart frid och fröjd, men nu skulle jag behöva köpa både nya bromsskivor och generator till den plus att en verkstad skall reparera den. Detta lär kosta några sköna hundralappar och med en bil som snart passerar fyrahundra tusen sträcket så vet jag inte om det är värt det.
Så, skall jag köpa en Mazda och riskera min fars vrede (inte att jämföra med t ex "Guds vrede" som är mycket värre) eller skall jag köra min volvo och riskera att mögla fast i sätet av tråkighet alternativt bli ruinerad av att hålla den i körbart skick?
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar