Den värsta inträffade sommaren 2001 då jag som kortklippt sommarjobbare tappade en kubikare (alltså en metalltank innehållande en kubikmeter vätska) med olja. Truckgafflarna var hala av olja och jag hade fel vinkel på tornet vilket resulterade i 500-700 liter utspilld olja vilket i sin tur resulterade i 2 timmar extra jobb på en fredag eftermiddag (det tog flera år innan asfalten fick tillbaka sin ursprungliga färg).
Den näst värsta men samtidigt den bästa var sambons "Exxon Valdez gryta", den bestod, skulle jag gissa, av smör, matolja, stekfett, flott och... javisst ja en gnutta köttfärs. Väldigt god och mer fettdrypande en en billys panpizza!
Så idag var det alltså dags för nummer tre på listan och det var som en engelsk fotbollsspelare sa en gång "its like deja vu all over again".
Den här gången var det inte jag som var den olycklige utan arbetskamrat P-P. Han skulle tömma en kubikare, märkte att det lag sej en propp i mynningen, skulle åtgärda problemet och tappar den av gafflarna för att det var halt och dålig vinkel på tornet, sen fick han också en propp.
Vid tillfället gick jag runt och svor över kylan och konstaterade att inte mycket fanns att göra, 300-400 liter utspilld olja senare var mina gammla bekymmer ur världen och helt nya hade tornat upp vi horisonten!
Som tur var så var vi väl förberedda denna gång med flera säckar uppsugningstorv på hyllan, men de meningar P-P hostade ur sej den första halvtimmen kan inte reciteras i den kristna världen.
Orsaken till att detta kan hända icke mindre än två gånger på samma ställe är att man inte stänger toppluckan och inte vinklar tornet och det i sin tur beror på att alla tänker detta händer inte mej utan bara Boutros.
Imorgon skall vi ta itu med att hjälpa oljeskadade fåglar som landat i pölen i tron om att det var lugnt vatten.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar