1986 var det värsta lågvatten märket i Wolverhampton Wanderers historia. Klubben hade på kortast möjliga tid åkt ur den högsta divisionen (på den tiden hette divisionerna i england Div1,2,3,4 istället för Premier, Coco-Cola championship, C-C league one och two). Dom halkade alltså från div1 till 4 på tre säsonger. Stadion var förfallen, klubben var i det närmaste pank och det var kakerlackor i badet!
Wolves lyckas få fram lite pengar och köper Steve Bull och Andy Thompson från lokalkonkurrenten W.B.A och resten är som dom säger historia. Den första (halva) säsongen gör Bull 19 mål och dom faller snöpligt i kvalet till 3:an, följande säsong gör han 52 mål när Wolves stiger och därefter 50 när de stiger igen. Den sommaren blir Bully uppkallad till det enelska landslaget som div3 spelare (något liknande lär vi aldrig få se). Storklubbarna börjar få upp ögonen för denne diamant, men varken Wolves eller Bully är intresserade. 1990 åker han med England till VM och är då Engelska ligans tredje bäst betalda spelare! Det bör kanske sägas att Wolves bytt ägare och inte längre var panka. Bull fortsätter att göra mål men Wolves fortsätter inte att stiga. Här kommer förmodligen orsaken till hans storhet, trots anbud från flera bättre klubbar (Aston Villa, Coventry och Italienska Genua bl.a) och på bekostnad av sin landslagskarriär (13 a-kamper 4mål) var han Wolves trogen, han skulle helt enkel spela toppfotboll med Wolves eller inte alls
1999 tog skadorna ut sin rätt och han lade skorna på hyllan (beslutet togs i Sölvesborg, lustigt nog) efter 561 matcher och 306 mål. Den ena långsidan på Molineux (Wolves hemma arena) bär sedan ett par år tillbaka hans namn. Han förärades även titeln MBE av den engelska drottningen.
När W.B.As manager Saunders tillfrågades varför han sålde Bull svarade han "He didn´t have a good first touch", Wolves manager tillade "but he usually scores with his second"
Grattis på födelsedagen Bully!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar