Säsongens näst sista match spelades igår och jag började så smått misstänka att truppen på hemsidan är byggd på kvalificerade gissningar. Den brukar inte riktigt stämma med vad som dyker upp på lördagen.
Missade bussen in till stan med en minut så jag fick köra egen bil till stan som måste hämtas idag.
Återfallsförbrytaren (fotbollsmässigt alltså) Ove spelade sin första match sen bronsåldern och två juniorer som nästan hette Tom&Jerry men betedde sej något mera sansat. Matchen började rätt bra (förutom att Pisse och Macke var vid fel plan och att Julle åkte omkring i finland med någon annans fru, om vilket jag skall tala allvar med honom på måndag), Ove slog en alldeles fantastisk passning till Lukas som steg, graciöst som en fågel, mot skyn bara för att placera nicken utanför (men han var jätte söt när han gjorde det). Första 20 minuterna hade vi ganska god koll på matchen och i 22 min gjorde Raisiu 1-0 efter något som liknade ruff på målvakten (socker-viktor), strax senare blev det ett missförstånd mellan backarna och det stod 2-0, en markeringsmiss högt upp i banan 3-0 och men missad rensning av Gamle Gubben Greiff och 4-0. Hoppsan hoppsan.
I halvtid flyttades Pisse ner på mittbacken och jag fick ta hans plats på mitten mittfält och allt blev plötsligt lite roligare (för mej åtminstone), domaren, som var både mutad och full (MINST!), höll i sina kort som om de vore de sista i världen så jag fick tämligen fria tyglar till att sparka folk på fötter, smalben, knän och höfter. Kaptèn Alèn gick in i en alldeles utmärkt tackling i eget straffområde och domaren (som var mutad och drogad MINST!) blåste straff och så stod det 5-0. Bara nån minut senare blev det straff igen och även denna var billig så var det iallafall beröring inblandad,6-0. Vi hade svårt att skapa några riktigt farliga målchanser, även om Lukas gjorde sitt bästa (och jätte söt var han ju också som jag redan nämnt). I 89minuten blir Leo omkull vräkt i straffområdet (ca 3meter in) och domaren (som var mutad, full,drogad och hög...MINST!) blåste frispark på linjen. Hans onda plan om att vi inte skulle göra mål gick om intet när vi plockade fram vårt hemliga vapen, frisparksspecialist Kaptén Alén. Med en precision som skulle få självaste Piffinho att börja gråta av skam över att ens någongång tänkt att han kunde lägga frisparkar smekte han in bollen över muren via ribban och tiden av osannolika målskyttar förlängdes med en vecka.
Resan hem fläckades lite av att jag av någon anledning blir mycket fullare när Ove är med och mina minnen är lite dimmiga, men jag minns att Lukas inte rökte det minsta (No Siree!) och att Ove inte dansade med alla flickor och att jag köpte en liter öl när jag egentligen var sugen på läsk.
Nå, hem kom jag och lever gör jag så det var ju inte det sämsta.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar