Eftersom vi inte hade bastu bokad på båten hade vi betydligt mer tid att äta så vi valde buffèn, där fick man dricka så mycket man hann och de kan mycket väl vara orsaken till resten av kvällen. Åt några intresanta rätter dock och hade en del intresanta samtal (som icke gör sig i skrift) och efter två timmar så gick vi till puben. Här någonstans brukar jag vanligtvis somna och så är allt frid och fröjd (nästan jämnt), men nu ville inte John Blund veta av mej och vips började en liten röst berätta för mej att jag verkligen borde fara till Arken. Sickade iväg ett sms till Ia för att pejla läget och eftersom hon hade en romantisk kväll med någon som hette Presario så var det helt i sin ordning att jag inte dök upp förrän framåt småtimmarna. Redan i taxin till stan började jag känna mej lite lätt illamående, men det gick bra och kan ha berott på att jag åkte baklänges. I kön till Arken hade jag tappat bort mina kompisar men jag träffade Asad som jag spelat fotboll med för några år sen. När jag väl var inne träffade jag ganska raskt Skjort-Thomas (vilket var anledningen till att fara ut... tror jag), men nästan lika snart slarvade jag bort Honom igen. Turligt nog var han lite nyktrare än mej och han dök upp lite nu och då för att meddela att han var kvar och så. Vidare träffade jag en gammal klasskompis som jag ofta träffar och naturligtvis måste jag börja prata om hans pappas alkoholism och om du läser detta ber jag så hemskt mycket om ursäkt, nästa gång jag ser dej skall jag bara prata fotboll jag lovar! Efter ett tag hittade jag ett helt bord med Iranier (och en Pakistanier) och då kände jag mej tvingad att prata med dom i en evighet och som tur var verkade dom inte ha något direkt emot detta. Jag antog att dom var kurder eftersom alla Iranier nuför tiden verkar vara just kurder men när det visade sej att dom inte alls var det så passade vi på att göra oss lustiga över kurderna istället.
Som grädde på moset fick jag för mej att jag skulle på efterfest med folk jag knappt kände (men en hade rastaflätor) och där satt jag sen i en lägenhet på klinten och kämpade för att inte somna och kämpade ännu hårdare att artighets dricka en öl eftersom jag var alldeles för full. När jag slutligen somnade sittande runt sex tiden var det dags att gå hem och det var den längsta promenaden jag gjort på evigheter (ner till taxistationen, inte hem) för jag mer eller mindre somnade gående hela tiden och när jag äntligen äntligen kom fram fanns där ingen taxi så jag tryckte på knappen och satte mej på bänken och väntade. En timme senare vaknar jag således på en parkbänk och faktiskt står en taxi parkerad brevid. Efter att chauffören förvissat sej om att jag inte var genomblöt (det regnade nämligen) fick jag åka med och klockan halvåtta var jag äntligen hemma. När jag kom upp i sovrummet hade lilla o just vaknat och kom med till sängen med mej. Jag vaknade klockan tre och var övertygad om att jag hade ett 200 liters oljefat i sängen som jag inte visste hur jag skulle få ur huset (trappor ni vet). Från och med nu skall jag tillbringa lördagskvällarna hemma lösandes Allers korsord istället, det är ett löfte! (Kanske).
Kommentar till Min Lördag
Inkommet 13.8.2007 00:56:26
Låter som om du hade en riktigt skoj kväll:) Lite jobbig tydligen eftersom du blev sååå trött men ändå...
Svar:
Jo nu hade jag kul alltid, men jag undrar om jag inte är för gammal ändå.
Jo nu hade jag kul alltid, men jag undrar om jag inte är för gammal ändå.
Inkommet 13.8.2007 15:40:54
Det löftet har du nog glömt typ på onsdag...ångest brukar gå över till dess :) men va tusan, du hade ju kul, då är det värt lite ågren!
Susy
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar